Mot Gigantplanerna, för ett mänskligt Stockholm

Olof Kleberg:
"Stockholms centrum och profil hotas av en modetrend. Den är tät, trång och hög.
Stockholm ska sättas på kartan, tycker vår stads moderata stadsbyggnadsråd Kristina Alvendal. Som om staden inte var det redan! Men nu ska det ske på ett helt nytt sätt.
Hon har redan varit med om att monsterbyggnaden Stockholm Water Front fått växa upp som en gökunge vid Klarabergsviadukten. Norrifrån klämmer den ner Stockholms stolthet, Stadshuset, och bildar mycket riktigt en front så att vattnet inte syns. Söderifrån ligger den som en dyster kolosskloss som bryter stadens klassiska siluett.
Nu vill hon och den politiska majoriteten i staden klampa vidare. Klara torn, mitt emot Stockholm Water Front, tycks visserligen ha hejdats, troligen också höjningen av Hotel Continental till 30 våningar - något som en majoritet i stadshusledningen så sent som för ett år sedan hyllade som ”en märkesbyggnad” som anstår ”en världsstad”.
Men i vår gäller striden Västra City, en plan att bygga över järnvägsspåren kring Centralen, och Norra stationsområdet, en plan att bygga ett sammanhängande stråk mellan Vasastan och Solna/Karolinska.
I båda fallen föreslås gigantarkitektur, höga hus, skyskrapor (Tors dubbeltorn vid Torsplan 145 m höga), tätt byggda hus, smala gator. Norra Stations-planerna är – hittills - bara miljöpartiet emot. Mot Västra City-planerna finns ett bredare politiskt motstånd.
Nu börjar opinionen mot detta hot mot Stockholms egenart att växa.
Men det är bråttom!

Ett gott tecken är Göran Rosenbergs vassa inlägg i DN (16/2). Politikerna utgår, menar han, inte från ”en idé om vad slags stad som är bäst för samhället utan en kalkyl över vad slags stad som bäst betalar sig”.
Ja, så är det. De kommersiella behoven får ta över samhällsintresset, det som vi faktiskt valt våra politiker för att företräda.
Kristina Alvendal kallar med moderat nysprål dessa planer på tät, hög bebyggelse med smala gator för ”en mer människovänlig stad i en skala vi känner igen”(SvD 2.1.)! Hon säger sig vilja utveckla Stockholm ”i harmoni” som traditionen varit. Tvärtom tycks hon vilja återvända till 1960-talets brutala omvandling. Då var det rivningar, nu är det överexploatering.

Arkitekten Johan Johansson, som tar till orda i SvD (18.2) tycks stå hennes tankar nära. Men han uttrycker dem tydligare: Felet med dagens stadsbyggande är, hävdar han, att den vill skapa ”fridfulla enklaver för fritid och konsumtion”. Städer ska inte främst vara platser för boende och konsumtion, menar han: ”Städer är i grunden platser för företagande, utbyte, samarbete och produktion”.
Inte trivsel, stadskänsla och sådant pjoller, alltså!

En radikalt annorlunda syn på en modern stad skisserar den internationellt uppmärksammade britten Charles Landry i sina böcker, tex The Creative City (2008). För honom är det samspelet mellan miljö och människa, mellan trivsel, kultur, skönhet och begripliga skalor som skapar en kreativ, dynamisk stad.
Hur hög är kostnaden när människor möts av fulhet i sin omgivning varje dag, frågar han.
Landry är ingen bakåtsträvare. Han strävar framåt men åt ett helt annat håll än de planerare och politiker i Stockholm som sätter det massiva, täta, trånga och höga allra främst.

Vi går in i ett valår. Nu är det viktigt att Stockholms byggplaner blir en stridsfråga. Bara miljöpartiet tycks – ännu - ha en konsekvent linje för mänskliga proportioner. Några partier vacklar från fråga till fråga – dit hör socialdemokraterna. Som liberal beklagar jag att folkpartiet – än så länge – också röstat inkonsekvent. Varit emot Västra City-planen men stött Norra Stations-projektet.
Moderaterna är - tillsammans med det lilla centerpartiet – det extrema partiet. Men börjar det kanske jäsa internt mot Alvendals gigantpolitik? Hon kom i varje fall inte särskilt högt i provvalet. På just den frågan föredrar jag att lita på provvalsresultatet…
Snart ska Norra Stations-planen upp i kommunfullmäktige. Och Västra City-planen ska efter samråd behandlas i stadsbyggnadsnämnden.
Det finns alltså tid och chans för de oklara partierna att ta sig en ordentlig funderare, att lyssna på sina gräsrötter, att delta i debatter. En ny majoritet kan bildas.
Inriktningen bör vara: Gärna moderniseringar och förändringar – men på människors villkor! Gärna blandningar av höga och lägre hus – men framför allt mänskliga miljöer med blandningar av arbetsplatser, affärer, bostäder och grönområden!"

OLOF KLEBERG
Medlem i liberala nätverket Rädda Stockholm