Stockholms innerstad som riksintresse.
För att värna kulturmiljön i landets huvudstad har Stockholms innerstad klassats som ett riksintresse.
Som ett Stockholmskt särdrag anges bl a ”anpassningen till naturen, fronten mot vatten-rummen och Stockholms inlopp, både från Saltsjön och Mälaren. Vyerna från viktiga utsiktspunkter, blickfång, kontakten med vattnet. De tydligt avläsbara ”årsringarna” i stadstillväxten. Stenstadens tydliga yttre gräns. Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mängden”.
Under senare år har dock karaktären på husen i city förändrats. Som ett tydligt skräckexempel höjer sig nu Waterfront som en mastodont över allt annat. Särskilt läget bredvid stadens stadshus förstärker den groteska volymen. På redan befintliga hus tillåts påbyggnader i flera våningar som i rask takt förändrar siluetten.
Flera känsliga områden i stadens mitt är under utveckling såsom Västra City och Slussen. För Norra station har fullmäktige nyligen antagit en stadsplan. Länsstyrelsen samråder ju med staden löpande under ett planärendes framväxt och dessutom är länsstyrelsen överklagandeinstans. Länsstyrelsen har således en viktig roll att spela i stadsbyggnads-frågorna. Samrådet är ju mycket viktigt eftersom Länsstyrelsen vid ett överklagande knappast kan gå en klagande till mötes om man i samrådet samtyckt till en viss utformning.
Vår fråga är: hur kommer Länsstyrelsen att tillgodose riksintressets värnande av begränsade hushöjder, stadens siluett, blickfång och vattenkontakten i samrådet med Stockholms stad? Kommer den olagliga avvikelsen i Waterfront bli normgivande för den eventuellt fortsatta byggnationen i Västra city? Kommer barriärbyggandet i form av flera stora hus på södersidan av Slussen att tillåtas? Kommer Tors torn tillåtas påverka hela innerstadens siluett med ett främmande uttryck som ger associationer till socialrealismens hemskheter i öst?
Vi önskar en redogörelse för hur Länsstyrelsen kommer att fullgöra sin uppgift som säkerställare av det svenska riksintresset.
Stockholm den 17 april 2010
Birgit Friggebo Gabriel Romanus Bonnie Bernström Stella Fare
måndag 19 april 2010
söndag 14 mars 2010
Norra Station – för människor eller kapital?
Sakliga invändningar bemöttes med vänliga förnumstigheter och schabloniserade plattityder.
Debatten på ABF-huset i onsdags om Stockholm Waterfront, Västra City och den kompakta höghusframtid som väntar oss gav på ett sätt tydliga besked. Det finns – ännu! – en kompakt majoritet för att bygga en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse och trånga gator. Först ut är Norra Station med Tors torn, där kommunfullmäktige ska besluta nu på måndag 15 mars.
Ja, det där är ju redan bestämt, som Susanne Lind, chef för stadsbyggnadskontoret, frankt uttryckte det på ABF-debatten. Så är det med demokratin, enligt kommunens främsta tjänsteman inom byggsektorn!
Efter Norra Station väntar planerna för Västra City, området kring Centralen, som enligt programsamrådet ska bli minst lika kompakt och människofientligt. Här finns det dock tid för en medborgerlig opinion. Inga planer kan sättas i verket förrän 2017 då Citybanan blir klar. Men tillväxt- och höghusfixerade politiker kan långt dessförinnan ha bundit upp sig. Om de inte utsätts för press från gräsrötterna.
Susanne Lind framförde de mest hårresande plattityder om hur Stockholms centrum ska växa. Det ska ske mer blandat, med mycket bostäder, det ska skapas ”fina miljöer för människor” – men, men… Då måste man samtidigt ”utmana riksintressen” och bygga högt. Stockholm behöver ”attraktioner”, ”symbolbyggnader”, ”märkesbyggnader” – flosklerna flöt på.
Att symbolbyggnaden Stadshuset nu kläms ner av det förfärliga ”schabraket” (som Birgit Friggebo sa i debatten) Stockholm Waterfront tycktes inte avskräcka Susanne Lind.
Nu ska inte all kritik falla på Susanne Lind, som bara varit stadsbyggnadschef i ett par månader. Hon komprimerade bara den floskelsamling som finns i de kommunala handlingarna till fullmäktiges debatt den 15 mars.
”De fina miljöerna för människorna” ska alltså skapas genom att exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre än i dagens Stockholm. Helst ska de bli ännu högre enligt vad moderaten Petter Lindfors och folkpartisten Gülan Avci kommit överens om i exploateringsnämnden. Kapitalet ska ha sitt!
Susanne Lind uttryckte alltså bara det som en majoritet av politiker tänker. (Socialdemokraterna verkar vilja backa – de lyfter nu fram Hammarby sjöstad som ett ideal, tvärtemot vad Norra Station hotar att bli. Men de sväljer ändå, hittills, gigantplanerna. Vi får se 15 mars!)
Intressant nog sa Susanne Lind att man måste ”utmana riksintressen” för att genomföra Norra Station och Västra City. Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst.
Länsstyrelsen ska tillse att riksintressena värnas gentemot kortsynta kommunpolitiker. Så är det i princip. Men länsstyrelsens plandirektör Inger Holmqvist kunde på ABF inte ange några invändningar mot Stockholm Waterfront. Om det kan byggas utan att riksintressena skadas, då kan naturligtvis Västra City utan vidare byggas enligt ursprungliga planer. Länsstyrelsen passar.
En liten positiv signal gav ändå Susanne Lind: ”ett visst omtag” måste göras när det gäller utformningen av Västra City. Har några politiker fått kalla fötter av katastrofen Stockholm Waterfront? Tycker de kanske att den ”symbolbyggnaden” inte riktigt kan mäta sig med Ragnar Östbergs Stadshus?
Mest positivt var dock arkitekturhistorikern Eva Erikssons förslag: utlys en arkitekttävling för Västra City men utan att fastställa exploateringsgraden. Då kan olika modeller få chansen.
Om det inte går att bygga högt och tätt, för att markförhållandena inte tillåter det som Eva Eriksson ansåg, eller för att inte går att få lönsamt utan att hela Västra City blir som Stockholm Waterfront – ja, då återstår bara att låta bli!
Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är.
OLOF KLEBERG
Debatten på ABF-huset i onsdags om Stockholm Waterfront, Västra City och den kompakta höghusframtid som väntar oss gav på ett sätt tydliga besked. Det finns – ännu! – en kompakt majoritet för att bygga en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse och trånga gator. Först ut är Norra Station med Tors torn, där kommunfullmäktige ska besluta nu på måndag 15 mars.
Ja, det där är ju redan bestämt, som Susanne Lind, chef för stadsbyggnadskontoret, frankt uttryckte det på ABF-debatten. Så är det med demokratin, enligt kommunens främsta tjänsteman inom byggsektorn!
Efter Norra Station väntar planerna för Västra City, området kring Centralen, som enligt programsamrådet ska bli minst lika kompakt och människofientligt. Här finns det dock tid för en medborgerlig opinion. Inga planer kan sättas i verket förrän 2017 då Citybanan blir klar. Men tillväxt- och höghusfixerade politiker kan långt dessförinnan ha bundit upp sig. Om de inte utsätts för press från gräsrötterna.
Susanne Lind framförde de mest hårresande plattityder om hur Stockholms centrum ska växa. Det ska ske mer blandat, med mycket bostäder, det ska skapas ”fina miljöer för människor” – men, men… Då måste man samtidigt ”utmana riksintressen” och bygga högt. Stockholm behöver ”attraktioner”, ”symbolbyggnader”, ”märkesbyggnader” – flosklerna flöt på.
Att symbolbyggnaden Stadshuset nu kläms ner av det förfärliga ”schabraket” (som Birgit Friggebo sa i debatten) Stockholm Waterfront tycktes inte avskräcka Susanne Lind.
Nu ska inte all kritik falla på Susanne Lind, som bara varit stadsbyggnadschef i ett par månader. Hon komprimerade bara den floskelsamling som finns i de kommunala handlingarna till fullmäktiges debatt den 15 mars.
”De fina miljöerna för människorna” ska alltså skapas genom att exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre än i dagens Stockholm. Helst ska de bli ännu högre enligt vad moderaten Petter Lindfors och folkpartisten Gülan Avci kommit överens om i exploateringsnämnden. Kapitalet ska ha sitt!
Susanne Lind uttryckte alltså bara det som en majoritet av politiker tänker. (Socialdemokraterna verkar vilja backa – de lyfter nu fram Hammarby sjöstad som ett ideal, tvärtemot vad Norra Station hotar att bli. Men de sväljer ändå, hittills, gigantplanerna. Vi får se 15 mars!)
Intressant nog sa Susanne Lind att man måste ”utmana riksintressen” för att genomföra Norra Station och Västra City. Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst.
Länsstyrelsen ska tillse att riksintressena värnas gentemot kortsynta kommunpolitiker. Så är det i princip. Men länsstyrelsens plandirektör Inger Holmqvist kunde på ABF inte ange några invändningar mot Stockholm Waterfront. Om det kan byggas utan att riksintressena skadas, då kan naturligtvis Västra City utan vidare byggas enligt ursprungliga planer. Länsstyrelsen passar.
En liten positiv signal gav ändå Susanne Lind: ”ett visst omtag” måste göras när det gäller utformningen av Västra City. Har några politiker fått kalla fötter av katastrofen Stockholm Waterfront? Tycker de kanske att den ”symbolbyggnaden” inte riktigt kan mäta sig med Ragnar Östbergs Stadshus?
Mest positivt var dock arkitekturhistorikern Eva Erikssons förslag: utlys en arkitekttävling för Västra City men utan att fastställa exploateringsgraden. Då kan olika modeller få chansen.
Om det inte går att bygga högt och tätt, för att markförhållandena inte tillåter det som Eva Eriksson ansåg, eller för att inte går att få lönsamt utan att hela Västra City blir som Stockholm Waterfront – ja, då återstår bara att låta bli!
Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är.
OLOF KLEBERG
Norra Station – för människor eller kapital?
Sakliga invändningar bemöttes med vänliga förnumstigheter och schabloniserade plattityder.
Debatten på ABF-huset i onsdags om Stockholm Waterfront, Västra City och den kompakta höghusframtid som väntar oss gav på ett sätt tydliga besked. Det finns – ännu! – en kompakt majoritet för att bygga en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse och trånga gator. Först ut är Norra Station med Tors torn, där kommunfullmäktige ska besluta nu på måndag 15 mars.
Ja, det där är ju redan bestämt, som Susanne Lind, chef för stadsbyggnadskontoret, frankt uttryckte det på ABF-debatten. Så är det med demokratin, enligt kommunens främsta tjänsteman inom byggsektorn!
Efter Norra Station väntar planerna för Västra City, området kring Centralen, som enligt programsamrådet ska bli minst lika kompakt och människofientligt. Här finns det dock tid för en medborgerlig opinion. Inga planer kan sättas i verket förrän 2017 då Citybanan blir klar. Men tillväxt- och höghusfixerade politiker kan långt dessförinnan ha bundit upp sig. Om de inte utsätts för press från gräsrötterna.
Susanne Lind framförde de mest hårresande plattityder om hur Stockholms centrum ska växa. Det ska ske mer blandat, med mycket bostäder, det ska skapas ”fina miljöer för människor” – men, men… Då måste man samtidigt ”utmana riksintressen” och bygga högt. Stockholm behöver ”attraktioner”, ”symbolbyggnader”, ”märkesbyggnader” – flosklerna flöt på.
Att symbolbyggnaden Stadshuset nu kläms ner av det förfärliga ”schabraket” (som Birgit Friggebo sa i debatten) Stockholm Waterfront tycktes inte avskräcka Susanne Lind.
Nu ska inte all kritik falla på Susanne Lind, som bara varit stadsbyggnadschef i ett par månader. Hon komprimerade bara den floskelsamling som finns i de kommunala handlingarna till fullmäktiges debatt den 15 mars.
”De fina miljöerna för människorna” ska alltså skapas genom att exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre än i dagens Stockholm. Helst ska de bli ännu högre enligt vad moderaten Petter Lindfors och folkpartisten Gülan Avci kommit överens om i exploateringsnämnden. Kapitalet ska ha sitt!
Susanne Lind uttryckte alltså bara det som en majoritet av politiker tänker. (Socialdemokraterna verkar vilja backa – de lyfter nu fram Hammarby sjöstad som ett ideal, tvärtemot vad Norra Station hotar att bli. Men de sväljer ändå, hittills, gigantplanerna. Vi får se 15 mars!)
Intressant nog sa Susanne Lind att man måste ”utmana riksintressen” för att genomföra Norra Station och Västra City. Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst.
Länsstyrelsen ska tillse att riksintressena värnas gentemot kortsynta kommunpolitiker. Så är det i princip. Men länsstyrelsens plandirektör Inger Holmqvist kunde på ABF inte ange några invändningar mot Stockholm Waterfront. Om det kan byggas utan att riksintressena skadas, då kan naturligtvis Västra City utan vidare byggas enligt ursprungliga planer. Länsstyrelsen passar.
En liten positiv signal gav ändå Susanne Lind: ”ett visst omtag” måste göras när det gäller utformningen av Västra City. Har några politiker fått kalla fötter av katastrofen Stockholm Waterfront? Tycker de kanske att den ”symbolbyggnaden” inte riktigt kan mäta sig med Ragnar Östbergs Stadshus?
Mest positivt var dock arkitekturhistorikern Eva Erikssons förslag: utlys en arkitekttävling för Västra City men utan att fastställa exploateringsgraden. Då kan olika modeller få chansen.
Om det inte går att bygga högt och tätt, för att markförhållandena inte tillåter det som Eva Eriksson ansåg, eller för att inte går att få lönsamt utan att hela Västra City blir som Stockholm Waterfront – ja, då återstår bara att låta bli!
Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är.
OLOF KLEBERG
Debatten på ABF-huset i onsdags om Stockholm Waterfront, Västra City och den kompakta höghusframtid som väntar oss gav på ett sätt tydliga besked. Det finns – ännu! – en kompakt majoritet för att bygga en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse och trånga gator. Först ut är Norra Station med Tors torn, där kommunfullmäktige ska besluta nu på måndag 15 mars.
Ja, det där är ju redan bestämt, som Susanne Lind, chef för stadsbyggnadskontoret, frankt uttryckte det på ABF-debatten. Så är det med demokratin, enligt kommunens främsta tjänsteman inom byggsektorn!
Efter Norra Station väntar planerna för Västra City, området kring Centralen, som enligt programsamrådet ska bli minst lika kompakt och människofientligt. Här finns det dock tid för en medborgerlig opinion. Inga planer kan sättas i verket förrän 2017 då Citybanan blir klar. Men tillväxt- och höghusfixerade politiker kan långt dessförinnan ha bundit upp sig. Om de inte utsätts för press från gräsrötterna.
Susanne Lind framförde de mest hårresande plattityder om hur Stockholms centrum ska växa. Det ska ske mer blandat, med mycket bostäder, det ska skapas ”fina miljöer för människor” – men, men… Då måste man samtidigt ”utmana riksintressen” och bygga högt. Stockholm behöver ”attraktioner”, ”symbolbyggnader”, ”märkesbyggnader” – flosklerna flöt på.
Att symbolbyggnaden Stadshuset nu kläms ner av det förfärliga ”schabraket” (som Birgit Friggebo sa i debatten) Stockholm Waterfront tycktes inte avskräcka Susanne Lind.
Nu ska inte all kritik falla på Susanne Lind, som bara varit stadsbyggnadschef i ett par månader. Hon komprimerade bara den floskelsamling som finns i de kommunala handlingarna till fullmäktiges debatt den 15 mars.
”De fina miljöerna för människorna” ska alltså skapas genom att exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre än i dagens Stockholm. Helst ska de bli ännu högre enligt vad moderaten Petter Lindfors och folkpartisten Gülan Avci kommit överens om i exploateringsnämnden. Kapitalet ska ha sitt!
Susanne Lind uttryckte alltså bara det som en majoritet av politiker tänker. (Socialdemokraterna verkar vilja backa – de lyfter nu fram Hammarby sjöstad som ett ideal, tvärtemot vad Norra Station hotar att bli. Men de sväljer ändå, hittills, gigantplanerna. Vi får se 15 mars!)
Intressant nog sa Susanne Lind att man måste ”utmana riksintressen” för att genomföra Norra Station och Västra City. Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst.
Länsstyrelsen ska tillse att riksintressena värnas gentemot kortsynta kommunpolitiker. Så är det i princip. Men länsstyrelsens plandirektör Inger Holmqvist kunde på ABF inte ange några invändningar mot Stockholm Waterfront. Om det kan byggas utan att riksintressena skadas, då kan naturligtvis Västra City utan vidare byggas enligt ursprungliga planer. Länsstyrelsen passar.
En liten positiv signal gav ändå Susanne Lind: ”ett visst omtag” måste göras när det gäller utformningen av Västra City. Har några politiker fått kalla fötter av katastrofen Stockholm Waterfront? Tycker de kanske att den ”symbolbyggnaden” inte riktigt kan mäta sig med Ragnar Östbergs Stadshus?
Mest positivt var dock arkitekturhistorikern Eva Erikssons förslag: utlys en arkitekttävling för Västra City men utan att fastställa exploateringsgraden. Då kan olika modeller få chansen.
Om det inte går att bygga högt och tätt, för att markförhållandena inte tillåter det som Eva Eriksson ansåg, eller för att inte går att få lönsamt utan att hela Västra City blir som Stockholm Waterfront – ja, då återstår bara att låta bli!
Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är.
OLOF KLEBERG
måndag 1 mars 2010
Skräckinjagande utsikt från Stadshuset
Stella Fare
Tors torn förstör Stockholms Stadsbild
Publicerad: 26 februari 2010, 16.53. Senast ändrad: 26 februari 2010, 16.59
Detaljplanen för Norra Station, Vasastaden 1:16, där Tors torn utgör en första etapp har nyligen klubbats av stadsbyggnads- och exploateringsnämnderna. Med sin överdrivna höjd skulle de ödesdigert förändra flera av Stockholms internationellt mest berömda stadsvyer.
Att knyta ihop Vasastaden med Karolinskas park- och institutionsområde är en god ambition, men att göra detta med en port av skyskrapor får motsatt effekt. Stadshuspolitikerna har nonchalerat de starka motargument som förts fram i debatten. Den 15:e mars tas planen upp i kommunfullmäktige för beslut.
Tornen är med sina drygt 140 meter ungefär dubbelt så höga som Wennergren Center och kommer att synas vida omkring. De vänder cirka femtio meter långa bredsidor åt de befintliga kvarteren intill. För Rödabergsområdet, klassat som riksintresse, skulle tornen bli en stor belastning. Den även i övrigt mycket höga exploateringen skapar inte det urbana stadsliv som man säger sig eftersträva, däremot mörka lägenheter och gårdar.
Som argument för tornen och den i övrigt höga exploateringen anför förespråkarna klimat- och miljövinster. Det blir tvärtom. Höga hus skapar kraftig blåst på marken runt husen och stora markområden med noll timmar sol, något som i vårt klimat är oacceptabelt.
Att skyskrapor skulle vara ekonomiska motsägs av byggföretag och forskare. Med ökat antal våningar stiger kostnaderna exponentiellt. Husets egen infrastruktur – konstruktion, hissar och trappor, installationer, säkerhetsanordningar mm – är mycket dyra och äter dessutom upp oproportionerligt stor del av den uthyrbara ytan.
Vi ifrågasätter:
• den stora höjden på Tors torn som olyckligt skulle dominera stadsbilden, både lokalt i grannskapet och i andra delar av staden
• den i övrigt mycket höga exploateringen som ger mörka lägenheter och markytor i stället för eftersträvade miljömässiga kvaliteter
Nu finns en chans för Stockholms politiker att tänka om: Återremittera planen för Vasastan 1:16, Norra Station!
ALEXIS PONTVIK arkitekt SAR/MSA, professor KTH
LOUISE NYSTRÖM arkitekt SAR/MSA, docent, professor em
BENGT OH JOHANSSON bebyggelsehistoriker
KARIN LIDMAR arkitekt SAR/MSA
samt ytterligare ett 50-tal andra arkitekter och kulturhistoriker
Detaljplanen för Norra Station, Vasastaden 1:16, där Tors torn utgör en första etapp har nyligen klubbats av stadsbyggnads- och exploateringsnämnderna. Med sin överdrivna höjd skulle de ödesdigert förändra flera av Stockholms internationellt mest berömda stadsvyer.
Att knyta ihop Vasastaden med Karolinskas park- och institutionsområde är en god ambition, men att göra detta med en port av skyskrapor får motsatt effekt. Stadshuspolitikerna har nonchalerat de starka motargument som förts fram i debatten. Den 15:e mars tas planen upp i kommunfullmäktige för beslut.
Tornen är med sina drygt 140 meter ungefär dubbelt så höga som Wennergren Center och kommer att synas vida omkring. De vänder cirka femtio meter långa bredsidor åt de befintliga kvarteren intill. För Rödabergsområdet, klassat som riksintresse, skulle tornen bli en stor belastning. Den även i övrigt mycket höga exploateringen skapar inte det urbana stadsliv som man säger sig eftersträva, däremot mörka lägenheter och gårdar.
Som argument för tornen och den i övrigt höga exploateringen anför förespråkarna klimat- och miljövinster. Det blir tvärtom. Höga hus skapar kraftig blåst på marken runt husen och stora markområden med noll timmar sol, något som i vårt klimat är oacceptabelt.
Att skyskrapor skulle vara ekonomiska motsägs av byggföretag och forskare. Med ökat antal våningar stiger kostnaderna exponentiellt. Husets egen infrastruktur – konstruktion, hissar och trappor, installationer, säkerhetsanordningar mm – är mycket dyra och äter dessutom upp oproportionerligt stor del av den uthyrbara ytan.
Vi ifrågasätter:
• den stora höjden på Tors torn som olyckligt skulle dominera stadsbilden, både lokalt i grannskapet och i andra delar av staden
• den i övrigt mycket höga exploateringen som ger mörka lägenheter och markytor i stället för eftersträvade miljömässiga kvaliteter
Nu finns en chans för Stockholms politiker att tänka om: Återremittera planen för Vasastan 1:16, Norra Station!
ALEXIS PONTVIK arkitekt SAR/MSA, professor KTH
LOUISE NYSTRÖM arkitekt SAR/MSA, docent, professor em
BENGT OH JOHANSSON bebyggelsehistoriker
KARIN LIDMAR arkitekt SAR/MSA
samt ytterligare ett 50-tal andra arkitekter och kulturhistoriker
torsdag 25 februari 2010
Tvist om Tors torn – början till omtänkande?
Det börjar röra på sig! Skillnaderna ökar i synen på Stockholms planer på tät, trång och hög bebyggelse.
När kommunstyrelsen i onsdags (24/2) tog ställning till Norra Stationsområdet inför kommunfullmäktiges beslut den 31 mars markerade socialdemokraterna tydligare än tidigare att de är tveksamma till den höga exploateringen.
Konkret tog detta sig uttryck i att de, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, vill ha en arkitekttävling om de brutala och kompakta Tors torn som föreslagits bli symbolen för den nya stadsdelen Norra Station.
Men de borgerliga bet sig fast i betonglösningen. Hur länge till? Kan åtminstone några förmås att tänka om till den 31 mars?
Socialdemokraterna knyter an till erfarenheterna från Hammarby sjöstad, som ju pekar i diametralt annan riktning än Norra Stations-planen, och de vill ha en utredning av konsekvenserna för barnen av den höga exploateringen. En sådan utredning kan knappast leda till något positivt för den härskande Norra Stations-planen.
Såvitt jag förstår närmar de sig därmed de två mindre oppositionspartierna som länge varit tydligt kritiska.
Moderaterna med stödpartier går i stället å andra hållet. I exploateringsnämnden har de, tyvärr med stöd av folkpartisten Gülan Avci, påpekat att de vill ha ÄNNU högre exploatering än de redan så kompakta planerna för Norra Station Detta av ekonomiska skäl – det kostar så mycket att överdäcka och koppla sig samman med Karolinska på Solnasidan.
Inte ett ord om några mänskliga effekter! Bara ekonomin styr.
Detta inskränkta synsätt framförde också det föredragande borgarrådet Sten Nordin i kommunstyrelsen. Och fick stöd av den borgerliga majoriteten.
Nu ska man inte höja socialdemokraterna till skyarna. De godtar ändå i huvudsak den detaljplan som aldrig borde ha kommit så långt. Deras inställning är, än så länge, ett både-och. Förhoppningsvis har diskussionen inom partiet, som man kan hoppas bli livlig den närmaste månaden, ökat den kritiska insikten tills kommunfullmäktige ska besluta den 31 mars.
Ambitionen i stadens Vision 2030 som ”förenar högkvalitativa bostäder med världsledande forskningsverksamhet” låter strålande – men den hade inte behövt leda till kompaktbebebyggelse, högexploatering och brist på mänsklig närhet. Nu har det ekonomiska tänkandet fått ta över det humanistiska, pengarna segrat över livskvaliteten.
När nu socialdemokraterna tycks börja svänga till en mer kritisk inställning – hur länge ska folkpartiet hålla sig kvar i kraven på en ännu högre exploatering, ännu högre hus med trånga gaturum? Och hur länge kan moderaternas ledning hålla stånd mot många av sina väljares kritik?
OLOF KLEBERG
När kommunstyrelsen i onsdags (24/2) tog ställning till Norra Stationsområdet inför kommunfullmäktiges beslut den 31 mars markerade socialdemokraterna tydligare än tidigare att de är tveksamma till den höga exploateringen.
Konkret tog detta sig uttryck i att de, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, vill ha en arkitekttävling om de brutala och kompakta Tors torn som föreslagits bli symbolen för den nya stadsdelen Norra Station.
Men de borgerliga bet sig fast i betonglösningen. Hur länge till? Kan åtminstone några förmås att tänka om till den 31 mars?
Socialdemokraterna knyter an till erfarenheterna från Hammarby sjöstad, som ju pekar i diametralt annan riktning än Norra Stations-planen, och de vill ha en utredning av konsekvenserna för barnen av den höga exploateringen. En sådan utredning kan knappast leda till något positivt för den härskande Norra Stations-planen.
Såvitt jag förstår närmar de sig därmed de två mindre oppositionspartierna som länge varit tydligt kritiska.
Moderaterna med stödpartier går i stället å andra hållet. I exploateringsnämnden har de, tyvärr med stöd av folkpartisten Gülan Avci, påpekat att de vill ha ÄNNU högre exploatering än de redan så kompakta planerna för Norra Station Detta av ekonomiska skäl – det kostar så mycket att överdäcka och koppla sig samman med Karolinska på Solnasidan.
Inte ett ord om några mänskliga effekter! Bara ekonomin styr.
Detta inskränkta synsätt framförde också det föredragande borgarrådet Sten Nordin i kommunstyrelsen. Och fick stöd av den borgerliga majoriteten.
Nu ska man inte höja socialdemokraterna till skyarna. De godtar ändå i huvudsak den detaljplan som aldrig borde ha kommit så långt. Deras inställning är, än så länge, ett både-och. Förhoppningsvis har diskussionen inom partiet, som man kan hoppas bli livlig den närmaste månaden, ökat den kritiska insikten tills kommunfullmäktige ska besluta den 31 mars.
Ambitionen i stadens Vision 2030 som ”förenar högkvalitativa bostäder med världsledande forskningsverksamhet” låter strålande – men den hade inte behövt leda till kompaktbebebyggelse, högexploatering och brist på mänsklig närhet. Nu har det ekonomiska tänkandet fått ta över det humanistiska, pengarna segrat över livskvaliteten.
När nu socialdemokraterna tycks börja svänga till en mer kritisk inställning – hur länge ska folkpartiet hålla sig kvar i kraven på en ännu högre exploatering, ännu högre hus med trånga gaturum? Och hur länge kan moderaternas ledning hålla stånd mot många av sina väljares kritik?
OLOF KLEBERG
onsdag 24 februari 2010
Hur fasansfull är den nya Slussen! Expressen kommenterar
http://www.expressen.se/kultur/skribenter/petercornell/1.1894554/utsikten-inglasad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
