Sakliga invändningar bemöttes med vänliga förnumstigheter och schabloniserade plattityder.
Debatten på ABF-huset i onsdags om Stockholm Waterfront, Västra City och den kompakta höghusframtid som väntar oss gav på ett sätt tydliga besked. Det finns – ännu! – en kompakt majoritet för att bygga en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse och trånga gator. Först ut är Norra Station med Tors torn, där kommunfullmäktige ska besluta nu på måndag 15 mars.
Ja, det där är ju redan bestämt, som Susanne Lind, chef för stadsbyggnadskontoret, frankt uttryckte det på ABF-debatten. Så är det med demokratin, enligt kommunens främsta tjänsteman inom byggsektorn!
Efter Norra Station väntar planerna för Västra City, området kring Centralen, som enligt programsamrådet ska bli minst lika kompakt och människofientligt. Här finns det dock tid för en medborgerlig opinion. Inga planer kan sättas i verket förrän 2017 då Citybanan blir klar. Men tillväxt- och höghusfixerade politiker kan långt dessförinnan ha bundit upp sig. Om de inte utsätts för press från gräsrötterna.
Susanne Lind framförde de mest hårresande plattityder om hur Stockholms centrum ska växa. Det ska ske mer blandat, med mycket bostäder, det ska skapas ”fina miljöer för människor” – men, men… Då måste man samtidigt ”utmana riksintressen” och bygga högt. Stockholm behöver ”attraktioner”, ”symbolbyggnader”, ”märkesbyggnader” – flosklerna flöt på.
Att symbolbyggnaden Stadshuset nu kläms ner av det förfärliga ”schabraket” (som Birgit Friggebo sa i debatten) Stockholm Waterfront tycktes inte avskräcka Susanne Lind.
Nu ska inte all kritik falla på Susanne Lind, som bara varit stadsbyggnadschef i ett par månader. Hon komprimerade bara den floskelsamling som finns i de kommunala handlingarna till fullmäktiges debatt den 15 mars.
”De fina miljöerna för människorna” ska alltså skapas genom att exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre än i dagens Stockholm. Helst ska de bli ännu högre enligt vad moderaten Petter Lindfors och folkpartisten Gülan Avci kommit överens om i exploateringsnämnden. Kapitalet ska ha sitt!
Susanne Lind uttryckte alltså bara det som en majoritet av politiker tänker. (Socialdemokraterna verkar vilja backa – de lyfter nu fram Hammarby sjöstad som ett ideal, tvärtemot vad Norra Station hotar att bli. Men de sväljer ändå, hittills, gigantplanerna. Vi får se 15 mars!)
Intressant nog sa Susanne Lind att man måste ”utmana riksintressen” för att genomföra Norra Station och Västra City. Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst.
Länsstyrelsen ska tillse att riksintressena värnas gentemot kortsynta kommunpolitiker. Så är det i princip. Men länsstyrelsens plandirektör Inger Holmqvist kunde på ABF inte ange några invändningar mot Stockholm Waterfront. Om det kan byggas utan att riksintressena skadas, då kan naturligtvis Västra City utan vidare byggas enligt ursprungliga planer. Länsstyrelsen passar.
En liten positiv signal gav ändå Susanne Lind: ”ett visst omtag” måste göras när det gäller utformningen av Västra City. Har några politiker fått kalla fötter av katastrofen Stockholm Waterfront? Tycker de kanske att den ”symbolbyggnaden” inte riktigt kan mäta sig med Ragnar Östbergs Stadshus?
Mest positivt var dock arkitekturhistorikern Eva Erikssons förslag: utlys en arkitekttävling för Västra City men utan att fastställa exploateringsgraden. Då kan olika modeller få chansen.
Om det inte går att bygga högt och tätt, för att markförhållandena inte tillåter det som Eva Eriksson ansåg, eller för att inte går att få lönsamt utan att hela Västra City blir som Stockholm Waterfront – ja, då återstår bara att låta bli!
Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är.
OLOF KLEBERG
Visar inlägg med etikett västra city. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett västra city. Visa alla inlägg
söndag 14 mars 2010
lördag 20 februari 2010
Mot Gigantplanerna, för ett mänskligt Stockholm
Olof Kleberg:
"Stockholms centrum och profil hotas av en modetrend. Den är tät, trång och hög.
Stockholm ska sättas på kartan, tycker vår stads moderata stadsbyggnadsråd Kristina Alvendal. Som om staden inte var det redan! Men nu ska det ske på ett helt nytt sätt.
Hon har redan varit med om att monsterbyggnaden Stockholm Water Front fått växa upp som en gökunge vid Klarabergsviadukten. Norrifrån klämmer den ner Stockholms stolthet, Stadshuset, och bildar mycket riktigt en front så att vattnet inte syns. Söderifrån ligger den som en dyster kolosskloss som bryter stadens klassiska siluett.
Nu vill hon och den politiska majoriteten i staden klampa vidare. Klara torn, mitt emot Stockholm Water Front, tycks visserligen ha hejdats, troligen också höjningen av Hotel Continental till 30 våningar - något som en majoritet i stadshusledningen så sent som för ett år sedan hyllade som ”en märkesbyggnad” som anstår ”en världsstad”.
Men i vår gäller striden Västra City, en plan att bygga över järnvägsspåren kring Centralen, och Norra stationsområdet, en plan att bygga ett sammanhängande stråk mellan Vasastan och Solna/Karolinska.
I båda fallen föreslås gigantarkitektur, höga hus, skyskrapor (Tors dubbeltorn vid Torsplan 145 m höga), tätt byggda hus, smala gator. Norra Stations-planerna är – hittills - bara miljöpartiet emot. Mot Västra City-planerna finns ett bredare politiskt motstånd.
Nu börjar opinionen mot detta hot mot Stockholms egenart att växa.
Men det är bråttom!
Ett gott tecken är Göran Rosenbergs vassa inlägg i DN (16/2). Politikerna utgår, menar han, inte från ”en idé om vad slags stad som är bäst för samhället utan en kalkyl över vad slags stad som bäst betalar sig”.
Ja, så är det. De kommersiella behoven får ta över samhällsintresset, det som vi faktiskt valt våra politiker för att företräda.
Kristina Alvendal kallar med moderat nysprål dessa planer på tät, hög bebyggelse med smala gator för ”en mer människovänlig stad i en skala vi känner igen”(SvD 2.1.)! Hon säger sig vilja utveckla Stockholm ”i harmoni” som traditionen varit. Tvärtom tycks hon vilja återvända till 1960-talets brutala omvandling. Då var det rivningar, nu är det överexploatering.
Arkitekten Johan Johansson, som tar till orda i SvD (18.2) tycks stå hennes tankar nära. Men han uttrycker dem tydligare: Felet med dagens stadsbyggande är, hävdar han, att den vill skapa ”fridfulla enklaver för fritid och konsumtion”. Städer ska inte främst vara platser för boende och konsumtion, menar han: ”Städer är i grunden platser för företagande, utbyte, samarbete och produktion”.
Inte trivsel, stadskänsla och sådant pjoller, alltså!
En radikalt annorlunda syn på en modern stad skisserar den internationellt uppmärksammade britten Charles Landry i sina böcker, tex The Creative City (2008). För honom är det samspelet mellan miljö och människa, mellan trivsel, kultur, skönhet och begripliga skalor som skapar en kreativ, dynamisk stad.
Hur hög är kostnaden när människor möts av fulhet i sin omgivning varje dag, frågar han.
Landry är ingen bakåtsträvare. Han strävar framåt men åt ett helt annat håll än de planerare och politiker i Stockholm som sätter det massiva, täta, trånga och höga allra främst.
Vi går in i ett valår. Nu är det viktigt att Stockholms byggplaner blir en stridsfråga. Bara miljöpartiet tycks – ännu - ha en konsekvent linje för mänskliga proportioner. Några partier vacklar från fråga till fråga – dit hör socialdemokraterna. Som liberal beklagar jag att folkpartiet – än så länge – också röstat inkonsekvent. Varit emot Västra City-planen men stött Norra Stations-projektet.
Moderaterna är - tillsammans med det lilla centerpartiet – det extrema partiet. Men börjar det kanske jäsa internt mot Alvendals gigantpolitik? Hon kom i varje fall inte särskilt högt i provvalet. På just den frågan föredrar jag att lita på provvalsresultatet…
Snart ska Norra Stations-planen upp i kommunfullmäktige. Och Västra City-planen ska efter samråd behandlas i stadsbyggnadsnämnden.
Det finns alltså tid och chans för de oklara partierna att ta sig en ordentlig funderare, att lyssna på sina gräsrötter, att delta i debatter. En ny majoritet kan bildas.
Inriktningen bör vara: Gärna moderniseringar och förändringar – men på människors villkor! Gärna blandningar av höga och lägre hus – men framför allt mänskliga miljöer med blandningar av arbetsplatser, affärer, bostäder och grönområden!"
OLOF KLEBERG
Medlem i liberala nätverket Rädda Stockholm
"Stockholms centrum och profil hotas av en modetrend. Den är tät, trång och hög.
Stockholm ska sättas på kartan, tycker vår stads moderata stadsbyggnadsråd Kristina Alvendal. Som om staden inte var det redan! Men nu ska det ske på ett helt nytt sätt.
Hon har redan varit med om att monsterbyggnaden Stockholm Water Front fått växa upp som en gökunge vid Klarabergsviadukten. Norrifrån klämmer den ner Stockholms stolthet, Stadshuset, och bildar mycket riktigt en front så att vattnet inte syns. Söderifrån ligger den som en dyster kolosskloss som bryter stadens klassiska siluett.
Nu vill hon och den politiska majoriteten i staden klampa vidare. Klara torn, mitt emot Stockholm Water Front, tycks visserligen ha hejdats, troligen också höjningen av Hotel Continental till 30 våningar - något som en majoritet i stadshusledningen så sent som för ett år sedan hyllade som ”en märkesbyggnad” som anstår ”en världsstad”.
Men i vår gäller striden Västra City, en plan att bygga över järnvägsspåren kring Centralen, och Norra stationsområdet, en plan att bygga ett sammanhängande stråk mellan Vasastan och Solna/Karolinska.
I båda fallen föreslås gigantarkitektur, höga hus, skyskrapor (Tors dubbeltorn vid Torsplan 145 m höga), tätt byggda hus, smala gator. Norra Stations-planerna är – hittills - bara miljöpartiet emot. Mot Västra City-planerna finns ett bredare politiskt motstånd.
Nu börjar opinionen mot detta hot mot Stockholms egenart att växa.
Men det är bråttom!
Ett gott tecken är Göran Rosenbergs vassa inlägg i DN (16/2). Politikerna utgår, menar han, inte från ”en idé om vad slags stad som är bäst för samhället utan en kalkyl över vad slags stad som bäst betalar sig”.
Ja, så är det. De kommersiella behoven får ta över samhällsintresset, det som vi faktiskt valt våra politiker för att företräda.
Kristina Alvendal kallar med moderat nysprål dessa planer på tät, hög bebyggelse med smala gator för ”en mer människovänlig stad i en skala vi känner igen”(SvD 2.1.)! Hon säger sig vilja utveckla Stockholm ”i harmoni” som traditionen varit. Tvärtom tycks hon vilja återvända till 1960-talets brutala omvandling. Då var det rivningar, nu är det överexploatering.
Arkitekten Johan Johansson, som tar till orda i SvD (18.2) tycks stå hennes tankar nära. Men han uttrycker dem tydligare: Felet med dagens stadsbyggande är, hävdar han, att den vill skapa ”fridfulla enklaver för fritid och konsumtion”. Städer ska inte främst vara platser för boende och konsumtion, menar han: ”Städer är i grunden platser för företagande, utbyte, samarbete och produktion”.
Inte trivsel, stadskänsla och sådant pjoller, alltså!
En radikalt annorlunda syn på en modern stad skisserar den internationellt uppmärksammade britten Charles Landry i sina böcker, tex The Creative City (2008). För honom är det samspelet mellan miljö och människa, mellan trivsel, kultur, skönhet och begripliga skalor som skapar en kreativ, dynamisk stad.
Hur hög är kostnaden när människor möts av fulhet i sin omgivning varje dag, frågar han.
Landry är ingen bakåtsträvare. Han strävar framåt men åt ett helt annat håll än de planerare och politiker i Stockholm som sätter det massiva, täta, trånga och höga allra främst.
Vi går in i ett valår. Nu är det viktigt att Stockholms byggplaner blir en stridsfråga. Bara miljöpartiet tycks – ännu - ha en konsekvent linje för mänskliga proportioner. Några partier vacklar från fråga till fråga – dit hör socialdemokraterna. Som liberal beklagar jag att folkpartiet – än så länge – också röstat inkonsekvent. Varit emot Västra City-planen men stött Norra Stations-projektet.
Moderaterna är - tillsammans med det lilla centerpartiet – det extrema partiet. Men börjar det kanske jäsa internt mot Alvendals gigantpolitik? Hon kom i varje fall inte särskilt högt i provvalet. På just den frågan föredrar jag att lita på provvalsresultatet…
Snart ska Norra Stations-planen upp i kommunfullmäktige. Och Västra City-planen ska efter samråd behandlas i stadsbyggnadsnämnden.
Det finns alltså tid och chans för de oklara partierna att ta sig en ordentlig funderare, att lyssna på sina gräsrötter, att delta i debatter. En ny majoritet kan bildas.
Inriktningen bör vara: Gärna moderniseringar och förändringar – men på människors villkor! Gärna blandningar av höga och lägre hus – men framför allt mänskliga miljöer med blandningar av arbetsplatser, affärer, bostäder och grönområden!"
OLOF KLEBERG
Medlem i liberala nätverket Rädda Stockholm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
