Tors torn förstör Stockholms Stadsbild

Publicerad: 26 februari 2010, 16.53. Senast ändrad: 26 februari 2010, 16.59

Detaljplanen för Norra Station, Vasastaden 1:16, där Tors torn utgör en första etapp har nyligen klubbats av stadsbyggnads- och exploateringsnämnderna. Med sin överdrivna höjd skulle de ödesdigert förändra flera av Stockholms internationellt mest berömda stadsvyer.
Att knyta ihop Vasastaden med Karolinskas park- och institutionsområde är en god ambition, men att göra detta med en port av skyskrapor får motsatt effekt. Stadshuspolitikerna har nonchalerat de starka motargument som förts fram i debatten. Den 15:e mars tas planen upp i kommunfullmäktige för beslut.
Tornen är med sina drygt 140 meter ungefär dubbelt så höga som Wennergren Center och kommer att synas vida omkring. De vänder cirka femtio meter långa bredsidor åt de befintliga kvarteren intill. För Rödabergsområdet, klassat som riksintresse, skulle tornen bli en stor belastning. Den även i övrigt mycket höga exploateringen skapar inte det urbana stadsliv som man säger sig eftersträva, däremot mörka lägenheter och gårdar.
Som argument för tornen och den i övrigt höga exploateringen anför förespråkarna klimat- och miljövinster. Det blir tvärtom. Höga hus skapar kraftig blåst på marken runt husen och stora markområden med noll timmar sol, något som i vårt klimat är oacceptabelt.
Att skyskrapor skulle vara ekonomiska motsägs av byggföretag och forskare. Med ökat antal våningar stiger kostnaderna exponentiellt. Husets egen infrastruktur – konstruktion, hissar och trappor, installationer, säkerhetsanordningar mm – är mycket dyra och äter dessutom upp oproportionerligt stor del av den uthyrbara ytan.
Vi ifrågasätter:
• den stora höjden på Tors torn som olyckligt skulle dominera stadsbilden, både lokalt i grannskapet och i andra delar av staden
• den i övrigt mycket höga exploateringen som ger mörka lägenheter och markytor i stället för eftersträvade miljömässiga kvaliteter
Nu finns en chans för Stockholms politiker att tänka om: Återremittera planen för Vasastan 1:16, Norra Station!
ALEXIS PONTVIK arkitekt SAR/MSA, professor KTH
LOUISE NYSTRÖM arkitekt SAR/MSA, docent, professor em
BENGT OH JOHANSSON bebyggelsehistoriker
KARIN LIDMAR arkitekt SAR/MSA
samt ytterligare ett 50-tal andra arkitekter och kulturhistoriker

Tvist om Tors torn – början till omtänkande?

Det börjar röra på sig! Skillnaderna ökar i synen på Stockholms planer på tät, trång och hög bebyggelse.
När kommunstyrelsen i onsdags (24/2) tog ställning till Norra Stationsområdet inför kommunfullmäktiges beslut den 31 mars markerade socialdemokraterna tydligare än tidigare att de är tveksamma till den höga exploateringen.
Konkret tog detta sig uttryck i att de, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, vill ha en arkitekttävling om de brutala och kompakta Tors torn som föreslagits bli symbolen för den nya stadsdelen Norra Station.
Men de borgerliga bet sig fast i betonglösningen. Hur länge till? Kan åtminstone några förmås att tänka om till den 31 mars?
Socialdemokraterna knyter an till erfarenheterna från Hammarby sjöstad, som ju pekar i diametralt annan riktning än Norra Stations-planen, och de vill ha en utredning av konsekvenserna för barnen av den höga exploateringen. En sådan utredning kan knappast leda till något positivt för den härskande Norra Stations-planen.
Såvitt jag förstår närmar de sig därmed de två mindre oppositionspartierna som länge varit tydligt kritiska.

Moderaterna med stödpartier går i stället å andra hållet. I exploateringsnämnden har de, tyvärr med stöd av folkpartisten Gülan Avci, påpekat att de vill ha ÄNNU högre exploatering än de redan så kompakta planerna för Norra Station Detta av ekonomiska skäl – det kostar så mycket att överdäcka och koppla sig samman med Karolinska på Solnasidan.
Inte ett ord om några mänskliga effekter! Bara ekonomin styr.
Detta inskränkta synsätt framförde också det föredragande borgarrådet Sten Nordin i kommunstyrelsen. Och fick stöd av den borgerliga majoriteten.
Nu ska man inte höja socialdemokraterna till skyarna. De godtar ändå i huvudsak den detaljplan som aldrig borde ha kommit så långt. Deras inställning är, än så länge, ett både-och. Förhoppningsvis har diskussionen inom partiet, som man kan hoppas bli livlig den närmaste månaden, ökat den kritiska insikten tills kommunfullmäktige ska besluta den 31 mars.

Ambitionen i stadens Vision 2030 som ”förenar högkvalitativa bostäder med världsledande forskningsverksamhet” låter strålande – men den hade inte behövt leda till kompaktbebebyggelse, högexploatering och brist på mänsklig närhet. Nu har det ekonomiska tänkandet fått ta över det humanistiska, pengarna segrat över livskvaliteten.
När nu socialdemokraterna tycks börja svänga till en mer kritisk inställning – hur länge ska folkpartiet hålla sig kvar i kraven på en ännu högre exploatering, ännu högre hus med trånga gaturum? Och hur länge kan moderaternas ledning hålla stånd mot många av sina väljares kritik?

OLOF KLEBERG