Stockholms innerstad som riksintresse.
För att värna kulturmiljön i landets huvudstad har Stockholms innerstad klassats som ett riksintresse.
Som ett Stockholmskt särdrag anges bl a ”anpassningen till naturen, fronten mot vatten-rummen och Stockholms inlopp, både från Saltsjön och Mälaren. Vyerna från viktiga utsiktspunkter, blickfång, kontakten med vattnet. De tydligt avläsbara ”årsringarna” i stadstillväxten. Stenstadens tydliga yttre gräns. Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mängden”.
Under senare år har dock karaktären på husen i city förändrats. Som ett tydligt skräckexempel höjer sig nu Waterfront som en mastodont över allt annat. Särskilt läget bredvid stadens stadshus förstärker den groteska volymen. På redan befintliga hus tillåts påbyggnader i flera våningar som i rask takt förändrar siluetten.
Flera känsliga områden i stadens mitt är under utveckling såsom Västra City och Slussen. För Norra station har fullmäktige nyligen antagit en stadsplan. Länsstyrelsen samråder ju med staden löpande under ett planärendes framväxt och dessutom är länsstyrelsen överklagandeinstans. Länsstyrelsen har således en viktig roll att spela i stadsbyggnads-frågorna. Samrådet är ju mycket viktigt eftersom Länsstyrelsen vid ett överklagande knappast kan gå en klagande till mötes om man i samrådet samtyckt till en viss utformning.
Vår fråga är: hur kommer Länsstyrelsen att tillgodose riksintressets värnande av begränsade hushöjder, stadens siluett, blickfång och vattenkontakten i samrådet med Stockholms stad? Kommer den olagliga avvikelsen i Waterfront bli normgivande för den eventuellt fortsatta byggnationen i Västra city? Kommer barriärbyggandet i form av flera stora hus på södersidan av Slussen att tillåtas? Kommer Tors torn tillåtas påverka hela innerstadens siluett med ett främmande uttryck som ger associationer till socialrealismens hemskheter i öst?
Vi önskar en redogörelse för hur Länsstyrelsen kommer att fullgöra sin uppgift som säkerställare av det svenska riksintresset.
Stockholm den 17 april 2010
Birgit Friggebo Gabriel Romanus Bonnie Bernström Stella Fare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som väl Länstyrelsen kommer att informera er så har ni tolkat ordet "riksintresse" på ett lite väl snävt sätt. Riksintresseklassningen innebär inte att en död hand ligger över all stadsutveckling (det finns faktiskt specifikt angivet i Miljöbalken kap. 4 §2, lagtexten som behandlar riksintressen):
SvaraRadera"Bestämmelserna [...] utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet"
Vad lagtexten säger är att "Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet [...] skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön."
Inget av det ni förfasar er över (Norra Station, nya Slussen, Stockholm Waterfront) har bedömts skada kulturmiljön påtagligt. Därmed är saken avgjord. Är ni missnöjda med länsstyrelsens beslut finns det en formell överklagandeprocedur ni kan använda er av.
Varför är "känsliga områden" och områden "av riksintresse" i princip lika med alla områden som ligger innanför tullarna i er liberala stadsbyggnadspolitik?
SvaraRaderaVarför ska det vara så omöjligt att med en liberal stadsbyggnadspolitik tillåta att det byggs hus som faktiskt syns?
Vad är det som är liberalt med en politik som vill bevara och konservera allting på precis det sätt det är? Är inte det snarast definitionen på konservativ politik, vilket är motsatsen till liberal politik?