söndag 14 mars 2010

Norra Station – för människor eller kapital?

Sakliga invändningar bemöttes med vänliga förnumstigheter och schabloniserade plattityder.
Debatten på ABF-huset i onsdags om Stockholm Waterfront, Västra City och den kompakta höghusframtid som väntar oss gav på ett sätt tydliga besked. Det finns – ännu! – en kompakt majoritet för att bygga en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse och trånga gator. Först ut är Norra Station med Tors torn, där kommunfullmäktige ska besluta nu på måndag 15 mars.
Ja, det där är ju redan bestämt, som Susanne Lind, chef för stadsbyggnadskontoret, frankt uttryckte det på ABF-debatten. Så är det med demokratin, enligt kommunens främsta tjänsteman inom byggsektorn!
Efter Norra Station väntar planerna för Västra City, området kring Centralen, som enligt programsamrådet ska bli minst lika kompakt och människofientligt. Här finns det dock tid för en medborgerlig opinion. Inga planer kan sättas i verket förrän 2017 då Citybanan blir klar. Men tillväxt- och höghusfixerade politiker kan långt dessförinnan ha bundit upp sig. Om de inte utsätts för press från gräsrötterna.

Susanne Lind framförde de mest hårresande plattityder om hur Stockholms centrum ska växa. Det ska ske mer blandat, med mycket bostäder, det ska skapas ”fina miljöer för människor” – men, men… Då måste man samtidigt ”utmana riksintressen” och bygga högt. Stockholm behöver ”attraktioner”, ”symbolbyggnader”, ”märkesbyggnader” – flosklerna flöt på.
Att symbolbyggnaden Stadshuset nu kläms ner av det förfärliga ”schabraket” (som Birgit Friggebo sa i debatten) Stockholm Waterfront tycktes inte avskräcka Susanne Lind.
Nu ska inte all kritik falla på Susanne Lind, som bara varit stadsbyggnadschef i ett par månader. Hon komprimerade bara den floskelsamling som finns i de kommunala handlingarna till fullmäktiges debatt den 15 mars.
”De fina miljöerna för människorna” ska alltså skapas genom att exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre än i dagens Stockholm. Helst ska de bli ännu högre enligt vad moderaten Petter Lindfors och folkpartisten Gülan Avci kommit överens om i exploateringsnämnden. Kapitalet ska ha sitt!
Susanne Lind uttryckte alltså bara det som en majoritet av politiker tänker. (Socialdemokraterna verkar vilja backa – de lyfter nu fram Hammarby sjöstad som ett ideal, tvärtemot vad Norra Station hotar att bli. Men de sväljer ändå, hittills, gigantplanerna. Vi får se 15 mars!)

Intressant nog sa Susanne Lind att man måste ”utmana riksintressen” för att genomföra Norra Station och Västra City. Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst.
Länsstyrelsen ska tillse att riksintressena värnas gentemot kortsynta kommunpolitiker. Så är det i princip. Men länsstyrelsens plandirektör Inger Holmqvist kunde på ABF inte ange några invändningar mot Stockholm Waterfront. Om det kan byggas utan att riksintressena skadas, då kan naturligtvis Västra City utan vidare byggas enligt ursprungliga planer. Länsstyrelsen passar.
En liten positiv signal gav ändå Susanne Lind: ”ett visst omtag” måste göras när det gäller utformningen av Västra City. Har några politiker fått kalla fötter av katastrofen Stockholm Waterfront? Tycker de kanske att den ”symbolbyggnaden” inte riktigt kan mäta sig med Ragnar Östbergs Stadshus?
Mest positivt var dock arkitekturhistorikern Eva Erikssons förslag: utlys en arkitekttävling för Västra City men utan att fastställa exploateringsgraden. Då kan olika modeller få chansen.
Om det inte går att bygga högt och tätt, för att markförhållandena inte tillåter det som Eva Eriksson ansåg, eller för att inte går att få lönsamt utan att hela Västra City blir som Stockholm Waterfront – ja, då återstår bara att låta bli!
Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är.

OLOF KLEBERG

12 kommentarer:

  1. Lite kul att Olof ironiserar över andras "plattityder" medan hans egna ståndpunkter i sin helhet är följande:
    • Norra station och Västra City blir "människofientliga"
    • Man ”utmanar riksintressen” och "kapitalet får sitt" om man bygger högt och kompakt
    • Stadshuset "kläms ner" av Stockholm Waterfront.
    Av dessa dunkelt tänkta åsikter följer, enligt Olof, att det är bäst gå emot demokratiskt fattade beslut och inte bygga något alls i Stockholm.

    SvaraRadera
  2. Egendomligt att du kan få det till att vill gå emot demokratiskt fattade beslut. Om Västra City har inga beslut fattats, ja, de fattas alltså. Om Norra Station ska det beslutas i morgon måndag och det ser inte ljust ut för dem som vill ha begripliga skalor och mänsklig närmiljö.
    Ingen i vårt nätverk vill "inte bygga något alls" i Stockholm. Det är HUR det byggs som vi reagerar mot. Olof Kleberg

    SvaraRadera
  3. Jag förstår verkligen inte vad som är liberalt med detta nätverk. På vilket vis är det liberalt att förespråka toppstyrning av stadens utveckling där någon pekar med hela handen och säger vad som får byggas var?

    SvaraRadera
  4. Tja, Olof, Stadsbyggnadsnämnden (som tillstyrkte Norra station i december) är en politiskt sammansatt organisation, och det finns ju även en bred politisk majoritet bakom båda projekten vad jag förstår.

    Det är glädjande om det var ett missförstånd att du inte vill bygga något alls. Det som gav mig det intrycket var den här passusen:

    "Om det inte går att bygga högt och tätt [...] – ja, då återstår bara att låta bli! Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är."

    Skriver också under på Magnus' fråga här ovan. På vilket sätt är ni liberaler egentligen? Kommer att tänka på Lars Hillersbergs teckning med texten "Men snälla konstapeln, jag är ju antikommunist!" "Jag skiter i vilken slags kommunist du är!"

    SvaraRadera
  5. Olof skriver:
    "Om Norra Station ska det beslutas i morgon måndag och det ser inte ljust ut för dem som vill ha begripliga skalor och mänsklig närmiljö."

    Upplevelsen av våra stadsrum är någonting subjektivt. Det finns inga absoluta objektiva sanningar om den perfekta stadsmiljön eftersom vi alla är individer som tycker om olika saker. Själv uppskattar jag närhet, täthet och en hög exploateringsnivå. Det är faktorer som gör att jag trivs. Då får jag nära till kollektivtrafik, service och affärsutbud och jag slipper både bil och att vänta länge på bussen, spårvagnen eller tunnelbanetåget. Jag tycker att Norra Station inklusive Tors torn i allra högsta grad har begripliga skalor. Vad exakt är det som blir obegripligt när ett hus passerar ett visst antal våningsplan? Det som gör att vi kan greppa en byggnad är dess arkitektur och relation till stadsrummet, inte dess höjd. Vad gäller närmiljön så ter den sig för mig ganska mänsklig om man bortser från det usla förslaget till Norrtullsplatsen (som intressant nog inte ens nämns i en bisats i inlägget här ovan). Norra Station blir ett område där många människor kommer att vistas. Hur många människor blir till människofientligt har jag svårt att förstå.

    SvaraRadera
  6. Vad är liberalt med detta nätverk – det är en fråga som flera gånger har ställts av kritiker på den här bloggen. Senast av Magnus Orest och Mikael utan efternamn.
    De tycks mena att det inte är liberalt att plädera för måttliga hushöjder, anpassning till miljöer i närheten, barnvänlig planering, generöst ljusinsläpp i lägenheter och gaturum. Liberalt verkar för dem vara något annat, något som tydligen står i kontrast till dessa mål.
    Magnus Orest undrar om det är liberalt att ”förespråka toppstyrning av stadens utveckling där någon pekar med hela handen och säger vad som får byggas var”. Det är det inte enligt min mening – hans beskrivning passar däremot väldigt bra in på moderaternas och borgarrådet Kristina Alvendals energiska arbete för att delar av Stockholm ska se ut som kolossklossen Stockholm Water Front.

    Men vad är då liberalt? På den frågan måste var och en ge sitt svar. Lyckligtvis finns det inte en enda liberalism. Liberaler är, i motsats till en del socialister, ovilliga att säga att det finns bara en form av ”sann” liberalism.
    För mig som socialliberal är individens samspel med gemenskapen avgörande – med tonvikt på individen. En gemenskap som ger utrymme så att alla får möjlighet att utveckla sina förmågor kräver också ramar, satta av stat och kommun. Det kallar en del extrema liberaler ogillande för styrning.
    Jag tycker att det är bra att staden har planmonopol och kan tvinga kommersiella intressen att inordna sig under gemensamma värden.
    Men jag, och många med mig, reagerar när politiken ensidigt gynnar dessa intressen i sin strävan att göra Stockholm till en ”stad i världsklass”.
    Många individers (men naturligtvis inte allas) behov av en gripbar närmiljö, med grönska och ljus, variation i både byggnader och service, blir då förbisedda – som i Norra Stationsområdet och det framtida Västra City.
    En majoritet är en majoritet i politiken. Den beslutar. Men individer bidrar till en livlig demokrati genom att ifrågasätta, granska och motsätta sig. Det är som jag ser det en liberal samhällsattityd.
    OLOF KLEBERG

    SvaraRadera
  7. Felet med ditt resonemang, Olof, är som Anders tidigare påpekat att du utgår ifrån att alla har exakt samma preferenser som du. När du säger att liberalism är att plädera för måttliga hushöjder eller anpassning till miljöer i närheten så är det som att definiera liberalism som rätten för människor att slippa bo i hus med en annan färg än röd eller i hus med andra fasadbeklädnader än tegel. Din liberalism är bara en annan sorts diktatur.

    För mig är liberalism rätten att själv få välja, inte minst i vilken sorts hus man ska bo. Byggs alla hus i enlighet med någon enväldig smakdomares personliga smak så minskar valfriheten, det håller du nog med om.

    Men de som drabbas hårdast vad gäller valfriheten är alla de vars framtida bostäder redan har bantats bort eller kommer att bantas bort om din vision blir verklighet. För dem står valet mellan att bo hemma hos mamma eller att flytta till någon betongförort. Med växande befolkning försvinner valmöjligheten för unga innerstadsbor att bo kvar i innerstan, om man nu inte råkar ha en ovanligt fet plånbok.

    SvaraRadera
  8. Olof:
    Du skriver:
    "Många individers (men naturligtvis inte allas) behov av en gripbar närmiljö, med grönska och ljus, variation i både byggnader och service, blir då förbisedda – som i Norra Stationsområdet och det framtida Västra City."

    Du har fortfarande inte svarat på min fråga om vad det är som inte är gripbart i ett område med högra exploateringsnivå. Även grönska kommer att finnas i norra stationsområdet, framförallt då med närheten till nationalstadsparken (som dock kan förbättras genom att gestalta om norrtullsplatsen), men också via trädplanteringar. Behovet av ljus har säkert en del, men det är fel att alltid ställa det som den enda parametern i var som utgör en bra boendemiljö. De flesta av våra förorter från miljonprogrammet har en extermt god tillgång till solljus, medan de boende i gamla stan har en mycket dålig tillgång till solljus. Ändå är lägenheterna i gamla stan extermt dyra, vilket visar på att alla inte sätter solljuset först.

    Men det största felet i ditt resonemang är detta: Varför ska bara de som vill ha lågexploaterade områden med mycket grönska och solljus få sina önskemål tillgodsedda i Stockholm? Då blir ju många individers (men naturligtvis inte allas) behov av en tät närmiljö med stort utbud av service, kultur och effektiv kollektivtrafik, förbisedda.
    Är det liberalt?

    Jag tror på mångfalden. Att skapa olika sorters miljöer för olika människor. Om jag inte talar om för dig hur du vill bo, så behöver inte du tala om för mig hur jag vill bo. Eller hur?

    SvaraRadera
  9. Radarparet Mikael (utan efternamn) och Gardebring (utan förnamn), jag kallar dem i fortsättningen för enkelhetens skull Mikael Gardebring, är ungefär lika envisa som jag.
    Utmärkt att det finns övertygelser!
    Det besynnerliga är att Mikael Gardebring fått för sig att jag utgår från att alla har samma preferenser som jag. De tycks förväxla argumentation och polemik för en viss ståndpunkt med någon slag diktatoriska dekret. Sånt förekommer, lyckligtvis, inte bland demokratiskt sinnade människor.
    Som jag sa i mitt förra svar är liberalism inte något enhetligt. Jag har inte hävdat att det är liberalism att vilja ha måttliga hushöjder och att alla andra uppfattningar är oliberala. Den som inte förstår detta måtte vara rejält tondöv.
    I min föreställningsvärld är mycket höga hus, tät exploatering eller väldiga byggmassor som Stockholm Waterfront betydligt mindre gripbara än nuvarande bebyggelse i säg Rödabergsområdet eller östra delen av Kungsholmen. Jag känner mig nära de över 50 arkitekter som argumenterat mot Norra Stationsplanen med Tors Torn. Och inspireras av den brittiske stadsmiljöskribenten Charles Landry som pläderar för att den kreativa,dynamiska staden ska präglas av måttliga skalor, samspel mellan människa och miljö, med kultur och skönhet.
    För mig som även bott i andra svenska städer än Stockholm är det mycket svårt att se att stockholmare i innerstan skulle få sina behov av ”stort utbud av service, kultur och effektiv kollektivtrafik förbisedda” om man i stort sett upprätthöll eller bara något höjde dagens exploatering.
    Jag förmenar inte Mikael Gardebring att ha en annan åsikt. De kan ju glädja sig åt att betongpartierna, den stora majoriteten i kommunfullmäktige, är på deras linje. Än så länge.
    .

    SvaraRadera
  10. Tråkigt när debatten sjunker till en sådan nivå att ad hominem-argumentation börjar anas.
    Jag har inte så mycket att tillägga då jag inte ser att du har svarat på de frågor jag ställde i det tidigare inlägget.

    mvh, Anders

    SvaraRadera
  11. Olof, inser du att du i handling motsäger det du vill säga i ord? Det är svårt att tro att du är liberal så länge du skriver att du vill ha toppstyrning av hur staden ska utformas om utformningen strider mot din personliga syn på hur det borde vara. Att vara liberal innebär annars man accepterar att andra tycker annorlunda än man själv.

    Du är med andra ord inte liberal.

    Men vem orkar egentligen bry sig? Den här bloggen gör ju ingenting annat än att predika för de redan frälsta. Chansen att den kommer att omvända någon är dock försvinnande liten.

    SvaraRadera
  12. Olof, det du pläderar för är ju inte bara "måttliga hushöjder och anpassning till miljöer i närheten". Du pläderar även för att de som vill ha något annat än låga hus som ser likadana ut (dvs vad vi byggt i Stockholm de sista 25 åren) inte ska kunna få sina önskemål tillgodosedda någonstans, och att många inte ska få möjlighet till en egen lägenhet överhuvud taget eftersom du vill fortsätta skära ned på bostäderna. Kan omöjligt få det till liberalism hur jag än vrider och vänder på det - ja, i snävt Voltairesk mening förstås, om man definierar liberalism enbart som rätten att fritt ge uttryck åt vilka åsikter som helst oavsett hur bisarra eller anstötliga de är.

    Nu skyndar jag mig att säga att jag därmed inte menar att jag finner dina åsikter anstötliga, bara extremt tycke-och-smakorienterade. Objektiviteten lyser med sin frånvaro och det är inte bra för trovärdigheten när man pläderar. De få hårda fakta du tar upp i din bloggpost är till yttermera visso samtliga felaktiga:

    • "Först ut är Norra station. [...] en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse (1) och trånga gator (2)."

    1. Fel. Norra station är inte alls speciellt tät, invånarantalet per ytenhet ligger betydligt under genomsnittet för innerstaden.
    2. Fel. Gatorna är inte trängre än på andra ställen i staden, snarare bredare: 21-37 meter för genomfartsgatorna och 18 för lokalgatorna, samma som Dalagatan t ex.

    • "[...] exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre [för Västra City] än i dagens Stockholm (3)."

    3. Fel. Inga beslut är fattade om exploateringsgraden för Västra City så det går inte att tvärsäkert göra sådana påståenden.

    • "Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst. (4) "

    4. Missledande beskrivning. Faktum är att hela innerstaden är klassad som riksintresse. Det innebär inte, som din text ger intryck av, att en död hand ligger över all stadsutveckling (det finns faktiskt specifikt angivet i Miljöbalken kap.4 §2, lagtexten som behandlar riksintressen:

    "Bestämmelserna [...] utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet"

    Vad lagtexten säger är att "Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet [...] skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön."

    Vilken instans avgör då om kulturmiljön påtagligt kan skadas? Jo, just länsstyrelsen, som du medger "inte kunde ange några invändningar mot Stockholm Waterfront." Därmed är saken avgjord. Är du missnöjd med länsstyrelsens beslut finns det en formell överklagandeprocedur du kan använda dig av. Att istället försöka piska fram en artificiell "gräsrots"-opinion med felaktiga och missledande påståenden är lyckligtvis en metod som sällan förekommer bland demokratiskt sinnade människor.

    SvaraRadera