Liberala Nätverket Rädda Stockholm

Stockholms Innerstad som riksintresse - ett brev till Länsstyrelsen i Stockholms län.

2010-04-19T00:36:00.000-07:00

Stockholms innerstad som riksintresse.

För att värna kulturmiljön i landets huvudstad har Stockholms innerstad klassats som ett riksintresse.

Som ett Stockholmskt särdrag anges bl a ”anpassningen till naturen, fronten mot vatten-rummen och Stockholms inlopp, både från Saltsjön och Mälaren. Vyerna från viktiga utsiktspunkter, blickfång, kontakten med vattnet. De tydligt avläsbara ”årsringarna” i stadstillväxten. Stenstadens tydliga yttre gräns. Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mängden”.

Under senare år har dock karaktären på husen i city förändrats. Som ett tydligt skräckexempel höjer sig nu Waterfront som en mastodont över allt annat. Särskilt läget bredvid stadens stadshus förstärker den groteska volymen. På redan befintliga hus tillåts påbyggnader i flera våningar som i rask takt förändrar siluetten.

Flera känsliga områden i stadens mitt är under utveckling såsom Västra City och Slussen. För Norra station har fullmäktige nyligen antagit en stadsplan. Länsstyrelsen samråder ju med staden löpande under ett planärendes framväxt och dessutom är länsstyrelsen överklagandeinstans. Länsstyrelsen har således en viktig roll att spela i stadsbyggnads-frågorna. Samrådet är ju mycket viktigt eftersom Länsstyrelsen vid ett överklagande knappast kan gå en klagande till mötes om man i samrådet samtyckt till en viss utformning.

Vår fråga är: hur kommer Länsstyrelsen att tillgodose riksintressets värnande av begränsade hushöjder, stadens siluett, blickfång och vattenkontakten i samrådet med Stockholms stad? Kommer den olagliga avvikelsen i Waterfront bli normgivande för den eventuellt fortsatta byggnationen i Västra city? Kommer barriärbyggandet i form av flera stora hus på södersidan av Slussen att tillåtas? Kommer Tors torn tillåtas påverka hela innerstadens siluett med ett främmande uttryck som ger associationer till socialrealismens hemskheter i öst?

Vi önskar en redogörelse för hur Länsstyrelsen kommer att fullgöra sin uppgift som säkerställare av det svenska riksintresset.

Stockholm den 17 april 2010

Birgit Friggebo Gabriel Romanus Bonnie Bernström Stella Fare

Norra Station – för människor eller kapital?

2010-03-14T03:37:00.001-07:00

Sakliga invändningar bemöttes med vänliga förnumstigheter och schabloniserade plattityder.
Debatten på ABF-huset i onsdags om Stockholm Waterfront, Västra City och den kompakta höghusframtid som väntar oss gav på ett sätt tydliga besked. Det finns – ännu! – en kompakt majoritet för att bygga en helt ny typ av innerstad med höga hus, tät bebyggelse och trånga gator. Först ut är Norra Station med Tors torn, där kommunfullmäktige ska besluta nu på måndag 15 mars.
Ja, det där är ju redan bestämt, som Susanne Lind, chef för stadsbyggnadskontoret, frankt uttryckte det på ABF-debatten. Så är det med demokratin, enligt kommunens främsta tjänsteman inom byggsektorn!
Efter Norra Station väntar planerna för Västra City, området kring Centralen, som enligt programsamrådet ska bli minst lika kompakt och människofientligt. Här finns det dock tid för en medborgerlig opinion. Inga planer kan sättas i verket förrän 2017 då Citybanan blir klar. Men tillväxt- och höghusfixerade politiker kan långt dessförinnan ha bundit upp sig. Om de inte utsätts för press från gräsrötterna.

Susanne Lind framförde de mest hårresande plattityder om hur Stockholms centrum ska växa. Det ska ske mer blandat, med mycket bostäder, det ska skapas ”fina miljöer för människor” – men, men… Då måste man samtidigt ”utmana riksintressen” och bygga högt. Stockholm behöver ”attraktioner”, ”symbolbyggnader”, ”märkesbyggnader” – flosklerna flöt på.
Att symbolbyggnaden Stadshuset nu kläms ner av det förfärliga ”schabraket” (som Birgit Friggebo sa i debatten) Stockholm Waterfront tycktes inte avskräcka Susanne Lind.
Nu ska inte all kritik falla på Susanne Lind, som bara varit stadsbyggnadschef i ett par månader. Hon komprimerade bara den floskelsamling som finns i de kommunala handlingarna till fullmäktiges debatt den 15 mars.
”De fina miljöerna för människorna” ska alltså skapas genom att exploateringstalen, dvs mängden byggyta som man kan få in per kvadratmeter, blir mycket högre än i dagens Stockholm. Helst ska de bli ännu högre enligt vad moderaten Petter Lindfors och folkpartisten Gülan Avci kommit överens om i exploateringsnämnden. Kapitalet ska ha sitt!
Susanne Lind uttryckte alltså bara det som en majoritet av politiker tänker. (Socialdemokraterna verkar vilja backa – de lyfter nu fram Hammarby sjöstad som ett ideal, tvärtemot vad Norra Station hotar att bli. Men de sväljer ändå, hittills, gigantplanerna. Vi får se 15 mars!)

Intressant nog sa Susanne Lind att man måste ”utmana riksintressen” för att genomföra Norra Station och Västra City. Hela Stockholms centrum är nämligen ett riksintresse. Det får man inte hantera hur som helst.
Länsstyrelsen ska tillse att riksintressena värnas gentemot kortsynta kommunpolitiker. Så är det i princip. Men länsstyrelsens plandirektör Inger Holmqvist kunde på ABF inte ange några invändningar mot Stockholm Waterfront. Om det kan byggas utan att riksintressena skadas, då kan naturligtvis Västra City utan vidare byggas enligt ursprungliga planer. Länsstyrelsen passar.
En liten positiv signal gav ändå Susanne Lind: ”ett visst omtag” måste göras när det gäller utformningen av Västra City. Har några politiker fått kalla fötter av katastrofen Stockholm Waterfront? Tycker de kanske att den ”symbolbyggnaden” inte riktigt kan mäta sig med Ragnar Östbergs Stadshus?
Mest positivt var dock arkitekturhistorikern Eva Erikssons förslag: utlys en arkitekttävling för Västra City men utan att fastställa exploateringsgraden. Då kan olika modeller få chansen.
Om det inte går att bygga högt och tätt, för att markförhållandena inte tillåter det som Eva Eriksson ansåg, eller för att inte går att få lönsamt utan att hela Västra City blir som Stockholm Waterfront – ja, då återstår bara att låta bli!
Stockholm kan då förbli den stad ”i världsklass” som den redan är.

OLOF KLEBERG

Norra Station – för människor eller kapital?

2010-03-14T03:37:00.000-07:00

Skräckinjagande utsikt från Stadshuset

2010-03-01T07:43:00.000-08:00

Stod utanför Stadshuset och väntade på 3:ans blåbuss. I snöglopet mellan träden utanför Serafen tornade det kompakta kontorsbygge som kallas "StockholmWaterfront" upp sig. Jag tror att de flesta stockholmare är väldigt överraskade över hur detta jättekomplex kunde komma till stånd utan någon som helst debatt. Blev Byggnadsnämnden förd bakom ljuset? Varför larmade inte någon under utställningstiden? I Tidningen Affärsvärlden från september förra året beskrivs projektet som består av tre delar, hotell, kontor och kongresshall. Byggherren Jarl Asset Management låter förstå att kontorsbygget, de tre huskroppar som nu står klara var en förutsättning för att få ekonomi på det hela. "En kongresshall är en minusaffär och ett hotell är plus minus noll" säger en av projektets initiativtagare. Till slut var det White Arkitekter som löste ekvationen. "Det är en väldigt, väldigt hög exploatering här"säger samme person. Ja, det kan var och en se med egna ögon. Stadshuset har reducerats till en biroll och står som ett patetiskt bevis på den politiska oförmågan att väga samhällsintresset mot exploateringsintresset. Det ansvariga stadsbyggnadsborgarrådet 2005 när projektet initierades, hette Mikael Söderlund. Han gjorde en ljudlös sorti i samband med förra valet. Det vore intressant att höra honom förklara och försvara byggnadens förfärliga inverkan på Stockholms stadsbild. Hur resonerade man?

Stella Fare

Tors torn förstör Stockholms Stadsbild

2010-03-01T06:14:00.000-08:00

Publicerad: 26 februari 2010, 16.53. Senast ändrad: 26 februari 2010, 16.59

Detaljplanen för Norra Station, Vasastaden 1:16, där Tors torn utgör en första etapp har nyligen klubbats av stadsbyggnads- och exploateringsnämnderna. Med sin överdrivna höjd skulle de ödesdigert förändra flera av Stockholms internationellt mest berömda stadsvyer.
Att knyta ihop Vasastaden med Karolinskas park- och institutionsområde är en god ambition, men att göra detta med en port av skyskrapor får motsatt effekt. Stadshuspolitikerna har nonchalerat de starka motargument som förts fram i debatten. Den 15:e mars tas planen upp i kommunfullmäktige för beslut.
Tornen är med sina drygt 140 meter ungefär dubbelt så höga som Wennergren Center och kommer att synas vida omkring. De vänder cirka femtio meter långa bredsidor åt de befintliga kvarteren intill. För Rödabergsområdet, klassat som riksintresse, skulle tornen bli en stor belastning. Den även i övrigt mycket höga exploateringen skapar inte det urbana stadsliv som man säger sig eftersträva, däremot mörka lägenheter och gårdar.
Som argument för tornen och den i övrigt höga exploateringen anför förespråkarna klimat- och miljövinster. Det blir tvärtom. Höga hus skapar kraftig blåst på marken runt husen och stora markområden med noll timmar sol, något som i vårt klimat är oacceptabelt.
Att skyskrapor skulle vara ekonomiska motsägs av byggföretag och forskare. Med ökat antal våningar stiger kostnaderna exponentiellt. Husets egen infrastruktur – konstruktion, hissar och trappor, installationer, säkerhetsanordningar mm – är mycket dyra och äter dessutom upp oproportionerligt stor del av den uthyrbara ytan.
Vi ifrågasätter:
• den stora höjden på Tors torn som olyckligt skulle dominera stadsbilden, både lokalt i grannskapet och i andra delar av staden
• den i övrigt mycket höga exploateringen som ger mörka lägenheter och markytor i stället för eftersträvade miljömässiga kvaliteter
Nu finns en chans för Stockholms politiker att tänka om: Återremittera planen för Vasastan 1:16, Norra Station!
ALEXIS PONTVIK arkitekt SAR/MSA, professor KTH
LOUISE NYSTRÖM arkitekt SAR/MSA, docent, professor em
BENGT OH JOHANSSON bebyggelsehistoriker
KARIN LIDMAR arkitekt SAR/MSA
samt ytterligare ett 50-tal andra arkitekter och kulturhistoriker

Tvist om Tors torn – början till omtänkande?

2010-02-25T12:56:00.000-08:00

Det börjar röra på sig! Skillnaderna ökar i synen på Stockholms planer på tät, trång och hög bebyggelse.
När kommunstyrelsen i onsdags (24/2) tog ställning till Norra Stationsområdet inför kommunfullmäktiges beslut den 31 mars markerade socialdemokraterna tydligare än tidigare att de är tveksamma till den höga exploateringen.
Konkret tog detta sig uttryck i att de, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, vill ha en arkitekttävling om de brutala och kompakta Tors torn som föreslagits bli symbolen för den nya stadsdelen Norra Station.
Men de borgerliga bet sig fast i betonglösningen. Hur länge till? Kan åtminstone några förmås att tänka om till den 31 mars?
Socialdemokraterna knyter an till erfarenheterna från Hammarby sjöstad, som ju pekar i diametralt annan riktning än Norra Stations-planen, och de vill ha en utredning av konsekvenserna för barnen av den höga exploateringen. En sådan utredning kan knappast leda till något positivt för den härskande Norra Stations-planen.
Såvitt jag förstår närmar de sig därmed de två mindre oppositionspartierna som länge varit tydligt kritiska.

Moderaterna med stödpartier går i stället å andra hållet. I exploateringsnämnden har de, tyvärr med stöd av folkpartisten Gülan Avci, påpekat att de vill ha ÄNNU högre exploatering än de redan så kompakta planerna för Norra Station Detta av ekonomiska skäl – det kostar så mycket att överdäcka och koppla sig samman med Karolinska på Solnasidan.
Inte ett ord om några mänskliga effekter! Bara ekonomin styr.
Detta inskränkta synsätt framförde också det föredragande borgarrådet Sten Nordin i kommunstyrelsen. Och fick stöd av den borgerliga majoriteten.
Nu ska man inte höja socialdemokraterna till skyarna. De godtar ändå i huvudsak den detaljplan som aldrig borde ha kommit så långt. Deras inställning är, än så länge, ett både-och. Förhoppningsvis har diskussionen inom partiet, som man kan hoppas bli livlig den närmaste månaden, ökat den kritiska insikten tills kommunfullmäktige ska besluta den 31 mars.

Ambitionen i stadens Vision 2030 som ”förenar högkvalitativa bostäder med världsledande forskningsverksamhet” låter strålande – men den hade inte behövt leda till kompaktbebebyggelse, högexploatering och brist på mänsklig närhet. Nu har det ekonomiska tänkandet fått ta över det humanistiska, pengarna segrat över livskvaliteten.
När nu socialdemokraterna tycks börja svänga till en mer kritisk inställning – hur länge ska folkpartiet hålla sig kvar i kraven på en ännu högre exploatering, ännu högre hus med trånga gaturum? Och hur länge kan moderaternas ledning hålla stånd mot många av sina väljares kritik?

OLOF KLEBERG

Hur fasansfull är den nya Slussen! Expressen kommenterar

2010-02-24T13:06:00.000-08:00

http://www.expressen.se/kultur/skribenter/petercornell/1.1894554/utsikten-inglasad

Mot Gigantplanerna, för ett mänskligt Stockholm

2010-02-20T09:35:00.000-08:00

Olof Kleberg:
"Stockholms centrum och profil hotas av en modetrend. Den är tät, trång och hög.
Stockholm ska sättas på kartan, tycker vår stads moderata stadsbyggnadsråd Kristina Alvendal. Som om staden inte var det redan! Men nu ska det ske på ett helt nytt sätt.
Hon har redan varit med om att monsterbyggnaden Stockholm Water Front fått växa upp som en gökunge vid Klarabergsviadukten. Norrifrån klämmer den ner Stockholms stolthet, Stadshuset, och bildar mycket riktigt en front så att vattnet inte syns. Söderifrån ligger den som en dyster kolosskloss som bryter stadens klassiska siluett.
Nu vill hon och den politiska majoriteten i staden klampa vidare. Klara torn, mitt emot Stockholm Water Front, tycks visserligen ha hejdats, troligen också höjningen av Hotel Continental till 30 våningar - något som en majoritet i stadshusledningen så sent som för ett år sedan hyllade som ”en märkesbyggnad” som anstår ”en världsstad”.
Men i vår gäller striden Västra City, en plan att bygga över järnvägsspåren kring Centralen, och Norra stationsområdet, en plan att bygga ett sammanhängande stråk mellan Vasastan och Solna/Karolinska.
I båda fallen föreslås gigantarkitektur, höga hus, skyskrapor (Tors dubbeltorn vid Torsplan 145 m höga), tätt byggda hus, smala gator. Norra Stations-planerna är – hittills - bara miljöpartiet emot. Mot Västra City-planerna finns ett bredare politiskt motstånd.
Nu börjar opinionen mot detta hot mot Stockholms egenart att växa.
Men det är bråttom!

Ett gott tecken är Göran Rosenbergs vassa inlägg i DN (16/2). Politikerna utgår, menar han, inte från ”en idé om vad slags stad som är bäst för samhället utan en kalkyl över vad slags stad som bäst betalar sig”.
Ja, så är det. De kommersiella behoven får ta över samhällsintresset, det som vi faktiskt valt våra politiker för att företräda.
Kristina Alvendal kallar med moderat nysprål dessa planer på tät, hög bebyggelse med smala gator för ”en mer människovänlig stad i en skala vi känner igen”(SvD 2.1.)! Hon säger sig vilja utveckla Stockholm ”i harmoni” som traditionen varit. Tvärtom tycks hon vilja återvända till 1960-talets brutala omvandling. Då var det rivningar, nu är det överexploatering.

Arkitekten Johan Johansson, som tar till orda i SvD (18.2) tycks stå hennes tankar nära. Men han uttrycker dem tydligare: Felet med dagens stadsbyggande är, hävdar han, att den vill skapa ”fridfulla enklaver för fritid och konsumtion”. Städer ska inte främst vara platser för boende och konsumtion, menar han: ”Städer är i grunden platser för företagande, utbyte, samarbete och produktion”.
Inte trivsel, stadskänsla och sådant pjoller, alltså!

En radikalt annorlunda syn på en modern stad skisserar den internationellt uppmärksammade britten Charles Landry i sina böcker, tex The Creative City (2008). För honom är det samspelet mellan miljö och människa, mellan trivsel, kultur, skönhet och begripliga skalor som skapar en kreativ, dynamisk stad.
Hur hög är kostnaden när människor möts av fulhet i sin omgivning varje dag, frågar han.
Landry är ingen bakåtsträvare. Han strävar framåt men åt ett helt annat håll än de planerare och politiker i Stockholm som sätter det massiva, täta, trånga och höga allra främst.

Vi går in i ett valår. Nu är det viktigt att Stockholms byggplaner blir en stridsfråga. Bara miljöpartiet tycks – ännu - ha en konsekvent linje för mänskliga proportioner. Några partier vacklar från fråga till fråga – dit hör socialdemokraterna. Som liberal beklagar jag att folkpartiet – än så länge – också röstat inkonsekvent. Varit emot Västra City-planen men stött Norra Stations-projektet.
Moderaterna är - tillsammans med det lilla centerpartiet – det extrema partiet. Men börjar det kanske jäsa internt mot Alvendals gigantpolitik? Hon kom i varje fall inte särskilt högt i provvalet. På just den frågan föredrar jag att lita på provvalsresultatet…
Snart ska Norra Stations-planen upp i kommunfullmäktige. Och Västra City-planen ska efter samråd behandlas i stadsbyggnadsnämnden.
Det finns alltså tid och chans för de oklara partierna att ta sig en ordentlig funderare, att lyssna på sina gräsrötter, att delta i debatter. En ny majoritet kan bildas.
Inriktningen bör vara: Gärna moderniseringar och förändringar – men på människors villkor! Gärna blandningar av höga och lägre hus – men framför allt mänskliga miljöer med blandningar av arbetsplatser, affärer, bostäder och grönområden!"

OLOF KLEBERG
Medlem i liberala nätverket Rädda Stockholm

Myten om skyskrapor

2010-02-16T12:21:00.000-08:00

Artikeln från Centerns Per Ankersjö och Lukas Forslund på Brännpunkt den 27/12 visar tydligt skiljelinjen i debatten om Stockholms utveckling.

Centern förespråkar ett radikalt skifte av Stockholms silhuett, struktur och stadsliv. Centern är ett litet parti i Stadshuset men är långt ifrån ensamt att driva denna linje – något som stockholmarna måste bli varse innan det är försent.

Redan nu smygs en ny stad på oss där bland annat Stadshusets profil på ett oförlåtligt sätt har skadats av komplexet ”Stockholm Waterfront” med dess fyrkantiga och svarta kolosser.

Centerns vill ha en extrem utbyggnad av skyskrapor i innerstaden trots att internationella studier visar att de tre hektar, som en (1) skyskrapa kräver, motsvarar ungefär nio kvarter med trevåningshus. Det är m a o en myt att skyskrapor medför fler bostäder än europeiska kvartersstaden.

Om man bygger stora områden med mycket höga skyskrapor – typ Dubai - kan man dock, få något mer bostadsyta per m2 mark. Men vill verkligen stockholmarna gå från att vara Nordens Venedig till att bli ett Nordens Dubai? Stockholm är en månghundraårig europeisk stad som inte ska konkurrera med oljestaternas nya städer. Stockholm ligger på breddgrader där solen knappt får näsan över horisonten vintertid. Med skyskrapor blir det mycket mörkare i markplan.

Att försvara estetiken är att blunda för framtiden, menar Centern vidare. Vi menar tvärtom – om inte Stockholms estetiska och humanistiska värden försvaras, försvagas intresset för staden och ekonomisk tillbakagång hotar.

Vi säger inte nej till nya hus i Stockholms innerstad. Men som skrivet på Brännpunkt den 24/12 vill vi ha en mänsklig utbyggnad i samklang med Stockholms skönhet.

Ankersjö och Forslund låter som spökröster från 50-och 60-talen då stora delar av Stockholms innerstad förstördes av politiker utan känsla för Stockholms själ. Det är tragiskt att spökrösterna ska komma från ett parti som tidigare sade sig vara ett miljöparti.

Stockholms skönhet är värd att ta strid för. Det gäller stadens silhuett, öar, höjder, vattenspeglar, grönområden, ljus och mötesplatser. Människor – gamla och unga, ensamma och barnfamiljer - ska kunna leva ett liv i Stockholm, inte bara arbeta och övernatta.

Per Ahlmark, f d partiledare
Bonnie Bernström, konsult
Stella Fare, landstingsledamot fd stadsbyggnadsborgarråd
Birgit Friggebo, fd bostads- och kulturminister
Gabriel Romanus, fd socialminister
Barbro Westerholm, riksdagsledamot
Olle Wästberg, generaldirektör